Spökskrivning

MOHAMAD AK ALICE SKULE GÅ PÅ ÅSTRÖ. SEN ÅT FI SPAKI AK TMATSÅS. DÅ ÅT VI ÖP.

JHIDHU HGFGDFDG. 38TUJT3UYGYJGUHUSSHT. GYWTIEFYEWLIT4YQ. HGEHGYHNREJXZUHRIUHGUHG. GHHDRDRJU. JHTJHIUDRJHIEJRHIURJIHJTRJIJHI.

Mohamad och Alice skulle gå på restaurang. Sen fick vi spagetti och tomatsås. Då åt vi upp. Sen kom det en mus. Sen gick vi och handlade muffins och ost. Musen åt upp osten. Sen kom det en till mus och de brottades så den andra musen blev död. Sen kom en jägare och sköt den andra musen så det kom en massa blod. Det var ett sorgligt slut.

När vi jobbar med Spökskrivning är huvudsyftet "berättarglädjen". Barnen jobbar två och två och hittar på en berättelse som de sedan hjälps åt att skriva på dator. Beroende på var i läs- och skrivutvecklingen barnen befinner sig så ser berättelserna olika ut. En del spökskriver hela berättelsen andra försöker att skriva som det låter och om orken tar slut så får de spökskriva.

Så här står det på skolverkets hemsida om spökskrivning:

Spökskrivning ger motivation och självförtroende

Att barnen känner sig som "läsare" och "skrivare" är viktigt för självförtroende och barnens vilja att börja läsa och skriva. Oavsett om eleverna kan skriva eller inte får de ställa sig framför datorn och skriva en berättelse, de kallar det att spökskriva. Men den som tror att de slumpmässiga bokstäverna på skärmen inte betyder någonting har helt fel. Eleverna säger vad de skriver när de spökskriver, samtidigt så händer något på skärmen. Det finns inga funderingar om vad som står där. Eleverna vet vad sagan handlar om, från början till slut och de känner sig verkligen som skrivare. En vuxen översätter sedan berättelsen. När eleverna har självförtroende och är motiverade utvecklar de sitt skrivande och läsande snabbare än när de börjar från den traditionella början - att forma bokstäver på ett papper.